Första semesterveckan

Hej från landet! F och lillan är i Örebro och fixar lite ärenden, jag passar på att skriva detta snabba blogginlägg och så ska jag även sova någon timme om jag hinner. Att ha ”semester” med bebis är helt klart något annat än att ha semester utan bebis, man vilar ju inte direkt, haha. Men en sommar har samtidigt aldrig varit så härlig, jag vill bara stanna tiden. Vi har varit på landet en vecka nu och varvat renovering av stugan (läs Fredrik har renoverat och badrummet är nu helt klart!) med sommarutflykter (ska tipsa er om världens mysigaste café i ett annat inlägg snart) och loppisrundor, promenader i solen, smarrig mat och besök av nära och kära. Nu har vi precis köpt en ny grill också så jag hoppas att det fina vädret håller i sig. Älskar att det alltid blir så mycket enklare att umgås på sommaren!

Morgonpromenader har blivit förmiddagspromenader i semestertid, så skönt. Här travar vi fram varje dag, M sover och jag tittar på fjärilar som dansar och förhör mig själv om namnen på blommorna i vägkanten.

Varje kväll efter att jag nattat Mathilda smyger jag, gärna med min man som sällskap, ut för att se på solnedgången. Alla som känner mig vet att jag så gott som samlar på solnedgångar och de här på landet, över ängarna, är verkligen något extra. Jag njuter.

Day dreaming

Mathilda och jag ute på innergården precis innan midsommar. Min klänning som jag fått många komplimanger och frågor om kommer från det Ukrainska märket Sleeper, skönare klänning finns inte! Är ett stort fan av deras koncept ”world’s first walking sleepwear” vilket betyder att alla deras plagg är inspirerade av nattlinnen och pyjamasar och att man ska kunna använda plaggen dygnet runt. De jobbar endast i härliga material som lin, viscose, bomull och silke, alla plagg är handgjorda på beställning och kommer fantastiskt fint levererade i en ”sovpåse” med en handskriven lapp med namnet på personen som sytt den och hur många timmars arbete som har lagts ned. Älskar!

På tal om klänning håller jag just nu på att packa inför tre veckors semester på landet i Sverige. Kommer att bli så härligt! Och helt fantastiskt att få ta med Mathilda dit för första gången.

Önskar dig som läser en fantastisk sommar tills vi hörs igen!

 

Min förlossningsberättelse

Mathilda i förlossningsrummet, några minuter gammal

Hej! Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag är det den andra juli, sommaren står i full blom och Mathilda har redan hunnit att bli sju (!) veckor. Det har varit sju omtumlande veckor ska ni veta, fyllda av så mycket känslor och obeskrivlig kärlek. Innan jag blev gravid och fick barn var jag ärligt talat totalt ointresserad av förlossningsberättelser men nu tycker jag att det är kul, det är väl så det fungerar antar jag. Ni som inte är intresserade kan ju bara vänta på ett annat inlägg : ) Men till er som skickat dm på Insta och efterlyst min story + andra som känner sig pepp, här kommer min förlossningsberättelse!

Mitt beräknade förlossningsdatum var 31:a maj. På grund av mitt höga blodtryck var det dock planerat att jag skulle bli igångsatt så fort bebisen var ”färdigbakad”, det vill säga tre veckor tidigare, 12:e maj. Jag var inställd på det och helt fine med tanken att bli igångsatt. Den 10:e maj vaknade jag 05:15 (jag tittade på klockan på mobilen) av att det var lite blött i sängen, trodde först att jag kissat på mig men så kom jag på att det kanske var fostervatten? Ringde universitetssjukhuset Ullevål och de bad mig komma in på kontroll. Blev undersökt och de bekräftade att det var fostervatten, men eftersom det var en så liten mängd som börjat rinna fick jag åka hem och vila över dagen och så komma tillbaka på kontroll kl 21 på kvällen igen, med min färdigpackade BB-väska just in case. Dagen gick och inget mer hände, Fredrik och jag lagade tomatsoppa hemma, åt och chillade. Låter ju helt knäppt såhär i efterhand men jag hade inte en tanke på att födseln kunde starta av sig själv trots att det börjat läcka fostervatten, jag var så inställd på igångsättningen. Kl 21 åkte vi till kontrollen och på väg från parkeringen in till sjukhuset fick jag plötsligt jätteont i ryggen och det gjorde även ont att gå. Jag kom in, de tog mitt blodtryck och jag blev kopplad till CTG. När jag låg där på britsen fick jag mer och mer ont i både rygg och mage och barnmorskan såg på skärmen att det faktiskt var små värkar som kommit igång. ”Men jag ska ju inte bli igångsatt förrän imorgon?!” sa jag och den snälla barnmorskan svarade att ”nu ser det ut som att naturen sköter det här av sig själv” (!!!) Vi fick ett förlossningsrum, F gick ut och köpte milkshake till mig, han fick in en egen säng i rummet och vi la oss för att vila, jag kopplad till CTG-apparaten. Jag hann slumra någon timme innan jag vaknade vid prick midnatt av en kraftig smärta i ryggen. Minns att jag tänkte ”Ok NU händer det något” och så kom världens bästa barnmorska Wenche in i rummet och sa att yes Maria, nu ska du föda barn.

Den välkända smörgåsbrickan vi fick serverad efteråt : ) Aldrig förut har väl ostmackor och juice smakat så gott!

Timmarna som följde här är något av ett töcken och jag minns inte riktigt alla detaljer. Jag hade någon slags utom kroppen-känsla flera gånger, fattade typ inte vad som hände och att jag faktiskt födde barn?! Låter kanske galet men så var det. Jag hade hört så många skräckhistorier om fruktansvärda förlossningar så jag förväntade mig det allra värsta. Smärtan var ju såklart som inget annat men jag blev liksom lite överraskad att det gick så, vad ska jag säga, bra? Känner mig otroligt lyckligt lottad. Vi skämtade och skrattade mycket i början mellan värkarna och pratade bland annat om våra katter, coola barnmorskan Wenche, Fredrik och jag. Jag var utan bedövning fram till att jag var 7 cm öppen, då pallade jag inte mer och bad om epidural. Det var väldigt obehagligt när läkaren satte sprutan men åh vilken dröm när den började att verka! Allt blev mjukt och fluffigt och jag kunde sova en timme, mitt i förlossningen. När jag vaknade upp var klockan runt 07 på morgonen och Wenche gick av sitt skift. Hon sa att jag var fullt öppen (10 cm) och att jag kunde pusha på nu, så att hon skulle få ta emot bebisen innan hon slutade sitt pass. Jag kände mig dock inte helt klar och ville ta det i min egen takt så vi sa hejdå och en ny barnmorska tog över, proffsiga Tonje. Nu var jag tvungen att koncentrera mig helt och fullt på värkarna, de var starka och kom tätt men eftersom jag sovit och vilat upp mig hade jag kraft att ta dem. Jag hade övat mycket andning och mental träning under graviditeten så jag fokuserade på att försöka andas mig igenom värk efter värk, tänkte att Mathilda och jag var ett team som skulle fixa det här tillsammans, samtidigt som jag tillät mig själv att släppa kontrollen. När krystvärkarna kom hade jag ändå svårt att ta den första, för det gjorde så obeskrivligt ont. Men barnmorskan Tonje peppade mig och jag minns jag att jag tänkte ”nu j*vlar, hoppas att väggarna är ljudisolerade här”, bestämde mig för att ta ett djupt andetag och bara köra. Jag tog två krystvärkar, pushade allt vad jag kunde under dessa och plötsligt hörde jag ett nytt skrik genom mitt eget, det finaste, sköraste och samtidigt starkaste skrik jag någonsin hört, Mathilda var ute! Jag såg henne för första gången, fick upp henne till bröstet och den känslan ska jag inte ens försöka att beskriva, för det går inte < 3 Mathilda föddes kl 08:38 den 11:e maj, hela aktiva förlossningen tog alltså ungefär 8,5 timme. Smärtan var som sagt helt galen men den mäktiga känslan vägde upp, jag fick inga skador alls och jag kunde verkligen inte ha haft en bättre förlossning. SÅ OTROLIGT tacksam för det.

Det blev dock dramatiskt en kort stund efter att hon kommit ut, hon låg vid mitt bröst och började plötsligt att bli lila i ansiktet. Barnmorskan tog henne snabbt till läkare och det visade sig att hon hade lite lågt blodsocker så hon fick ligga på övervakning de första timmarna efter födsel. Det var fruktansvärt att inte få vara med sitt barn direkt efter födsel och jag var så orolig och ledsen. Tack och lov var det ingen fara och det rättade till sig snabbt så jag fick henne hos mig på eftermiddagen igen. F och jag satt hos henne, åt och sov under tiden vi väntade.

Fredrik knäppte den här bilden på Mathilda och mig hemma i köket, här är hon tre veckor

När man föder barn är man ju i en sjukt utsatt situation på alla tänkbara sätt och jag vill ge en stor eloge till min älskade man som var vid min sida exakt hela tiden. Fredrik peppade från början till slut och gjorde att jag kände mig 100% trygg. Han fick till och med ett lite skämtsamt jobberbjudande av barnmorskorna för de tyckte att han var så duktig på att stötta mig och att även assistera dem (!) vid ett tillfälle. Och barnmorskorna på Ullevål alltså, vilka änglar, STORT tack till dem.

Mathilda <3

1FDCD072-0A75-4A5A-A16C-2343EAFE83E5

Hon är HÄR. Hela vår värld, vår finaste Mathilda. Den 11:e maj kl 08:38, tre veckor innan beräknat förlossningsdatum gjorde hon entré och vi alla mår toppen. Vi var tvungna att stanna på sjukhuset i tre dygn pga att de ville kolla mitt blodtryck men så fick vi äntligen åka hem. Vi har firat 17:e maj, gått flera promenader, ätit lunch ute, haft familj på besök och tittat på melodifestivalen. Dagar och nätter flyter ihop och timmarna går så fort, jag är tröttare men lyckligare än vad jag någonsin varit, vi vilar med henne på bröstet, jag lägger ansiktsmask i badrummet och Fredrik lagar världens mysigaste frukostar till oss. Allt är liksom ”som vanligt” men samtidigt är precis allt annorlunda och bara SÅ MYCKET BÄTTRE för nu är vår älskade dotter här.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hela lägenheten doftar av pion och syren tack vare alla de vackra blombuketter vi fått av familj och vänner. Tusen tack! Och tusen tack för alla fina hälsningar på Instagram (där jag uppdaterar lite flitigare), det betyder så mycket ska ni veta. Fick frågan i dm om jag kommer att skriva förlossningsberättelse och yes, det kommer. Hade en jättefin upplevelse. Vi hörs snart igen!

Tre favoritrestauranger i Oslo

IMG_7195

Fredrik och jag passar på att mysa ute på restaurang lite extra mycket nu, innan vår bebis är här. Har såklart inga planer på att sluta äta ute när hon är här men ni förstår vad jag menar, det känns på något sätt lite extra fint att ta vara på den här tiden tillsammans just nu så länge det bara är vi två. Vi beställer det vi vill och sitter och pratar om drömmar, förväntningar och framtiden. Så vad passar väl bättre än att jag delar med mig av tre favoritrestauranger i Oslo, tips kommer här!

Tips 1: Skur 33. Så mysigt ställe en bit ut på kajen på Aker Brygge, med fantastisk utsikt över vattnet. Menyn har fokus på sjömat och jag verkligen rekommendera den helt magiska hummerrisotton, beställer alltid den ; ) Jag väljer hasselnötsglass till dessert och F brukar ta pistage. Såååå gott.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tips 2: BA3. Som namnet antyder ligger denna kombinerade restaurang och bar på adressen Bygdøy Allé 3. Ät i restaurangen eller ta en drink i baren när som helst på dygnet. Den här alkoholfria blåbärsdrinken är seriöst en av de godaste drinkarna jag någonsin slurpat i mig.

IMG_4628

Tips 3: Oslo Raw. Sist men verkligen inte minst, älskar detta ställe! Allt på menyn är veganskt och organiskt och det mesta även glutenfritt, en dröm för alla oss som har celiaki. Välj och vraka mellan lyxiga bakverk eller mer matiga alternativ som våfflor och avocadomackor. Solig uteservering. Ps. Allt är sjukt instavänligt!

Vecka 37

vecka37

Jag har nu gått in i den nionde och sista månaden av graviditeten, heeeelt galet! Tiden har gått jättefort, samtidigt känns det som att det var en evighet sedan september då jag kissade på stickan och såg det där andra blå strecket tydligt träda fram. Den pyttelilla blinkande pricken som dunkande hjärta på det allra första ultraljudet. Fredrik som höll min hand så hårt och jag som inte vågade titta och barnmorskan som fick säga till mig två gånger att jo, det är ett helt perfekt litet hjärta där. Nu är vår bebis ungefär 48 cm lång, väger nästan 3 kg och hon har lagt sig bekvämt (hoppas jag, haha) till rätta, helt fantastiskt! Hennes lilla huvud långt ned i mitt bäcken gör att det pressar på ordentligt när jag går vilket är lite obehagligt, men fint såklart. En sak måste jag säga, jag är SÅ glad över att ha gått igenom den största delen av graviditeten under höst och vinter när det var svalt/kallt ute! Jag som vanligtvis älskar sol och värme klarar inte riktigt av det just nu som höggravid. Min craving just nu är isbitar och jag vill helst vara i skuggan eller inomhus med alla fönster öppna : )

Vecka 36 och sommar i april

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tulpaner på köksbordet från helgen, hoppas att du som läser hade en fin påskhelg? Vi hade egentligen planer på att fira en riktigt traditionell, norsk påsk på fjället men jag kände att jag inte helt skulle palla med bilresan på tre timmar enkel väg pga väldigt gravid nu, så vi beslutade oss för att vara hemma i stan istället. Det var så härligt! Sovmorgon, frukost och lediga dagar tillsammans, massa god mat och vi fick så mycket gjort i lägenheten, helt perfekt. Och vädret, hallå vad hände? Strålande sol och strax över 20 grader varmt hela långhelgen. Jag letade fram sandaler och nästintill flyttade ut på innergården ( i skuggan ; )

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är jag mitt i gravidvecka 36 och det KÄNNS kan jag säga : ) Jag har börjat packa BB-väskan, styrketränar fortfarande så gott jag kan, äter min blodtrycksmedicin och går på mina kontroller, var där senast idag och ryckte liksom till när den snälla läkaren sa ”ja snart kommer bebisen”. Jag längtar ihjäl mig samtidigt som jag blir nervös när jag tänker på det, hur livet kommer att förändras för alltid, det är så stort! Men herregud vad jag längtar. Längtar efter denna helt sprillans nya lilla människa som just nu bor i min mage och ibland sparkar mig så hårt att jag knappt kan somna på kvällarna. < 3