Min förlossningsberättelse

Mathilda i förlossningsrummet, några minuter gammal

Hej! Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag är det den andra juli, sommaren står i full blom och Mathilda har redan hunnit att bli sju (!) veckor. Det har varit sju omtumlande veckor ska ni veta, fyllda av så mycket känslor och obeskrivlig kärlek. Innan jag blev gravid och fick barn var jag ärligt talat totalt ointresserad av förlossningsberättelser men nu tycker jag att det är kul, det är väl så det fungerar antar jag. Ni som inte är intresserade kan ju bara vänta på ett annat inlägg : ) Men till er som skickat dm på Insta och efterlyst min story + andra som känner sig pepp, här kommer min förlossningsberättelse!

Mitt beräknade förlossningsdatum var 31:a maj. På grund av mitt höga blodtryck var det dock planerat att jag skulle bli igångsatt så fort bebisen var ”färdigbakad”, det vill säga tre veckor tidigare, 12:e maj. Jag var inställd på det och helt fine med tanken att bli igångsatt. Den 10:e maj vaknade jag 05:15 (jag tittade på klockan på mobilen) av att det var lite blött i sängen, trodde först att jag kissat på mig men så kom jag på att det kanske var fostervatten? Ringde universitetssjukhuset Ullevål och de bad mig komma in på kontroll. Blev undersökt och de bekräftade att det var fostervatten, men eftersom det var en så liten mängd som börjat rinna fick jag åka hem och vila över dagen och så komma tillbaka på kontroll kl 21 på kvällen igen, med min färdigpackade BB-väska just in case. Dagen gick och inget mer hände, Fredrik och jag lagade tomatsoppa hemma, åt och chillade. Låter ju helt knäppt såhär i efterhand men jag hade inte en tanke på att födseln kunde starta av sig själv trots att det börjat läcka fostervatten, jag var så inställd på igångsättningen. Kl 21 åkte vi till kontrollen och på väg från parkeringen in till sjukhuset fick jag plötsligt jätteont i ryggen och det gjorde även ont att gå. Jag kom in, de tog mitt blodtryck och jag blev kopplad till CTG. När jag låg där på britsen fick jag mer och mer ont i både rygg och mage och barnmorskan såg på skärmen att det faktiskt var små värkar som kommit igång. ”Men jag ska ju inte bli igångsatt förrän imorgon?!” sa jag och den snälla barnmorskan svarade att ”nu ser det ut som att naturen sköter det här av sig själv” (!!!) Vi fick ett förlossningsrum, F gick ut och köpte milkshake till mig, han fick in en egen säng i rummet och vi la oss för att vila, jag kopplad till CTG-apparaten. Jag hann slumra någon timme innan jag vaknade vid prick midnatt av en kraftig smärta i ryggen. Minns att jag tänkte ”Ok NU händer det något” och så kom världens bästa barnmorska Wenche in i rummet och sa att yes Maria, nu ska du föda barn.

Den välkända smörgåsbrickan vi fick serverad efteråt : ) Aldrig förut har väl ostmackor och juice smakat så gott!

Timmarna som följde här är något av ett töcken och jag minns inte riktigt alla detaljer. Jag hade någon slags utom kroppen-känsla flera gånger, fattade typ inte vad som hände och att jag faktiskt födde barn?! Låter kanske galet men så var det. Jag hade hört så många skräckhistorier om fruktansvärda förlossningar så jag förväntade mig det allra värsta. Smärtan var ju såklart som inget annat men jag blev liksom lite överraskad att det gick så, vad ska jag säga, bra? Känner mig otroligt lyckligt lottad. Vi skämtade och skrattade mycket i början mellan värkarna och pratade bland annat om våra katter, coola barnmorskan Wenche, Fredrik och jag. Jag var utan bedövning fram till att jag var 7 cm öppen, då pallade jag inte mer och bad om epidural. Det var väldigt obehagligt när läkaren satte sprutan men åh vilken dröm när den började att verka! Allt blev mjukt och fluffigt och jag kunde sova en timme, mitt i förlossningen. När jag vaknade upp var klockan runt 07 på morgonen och Wenche gick av sitt skift. Hon sa att jag var fullt öppen (10 cm) och att jag kunde pusha på nu, så att hon skulle få ta emot bebisen innan hon slutade sitt pass. Jag kände mig dock inte helt klar och ville ta det i min egen takt så vi sa hejdå och en ny barnmorska tog över, proffsiga Tonje. Nu var jag tvungen att koncentrera mig helt och fullt på värkarna, de var starka och kom tätt men eftersom jag sovit och vilat upp mig hade jag kraft att ta dem. Jag hade övat mycket andning och mental träning under graviditeten så jag fokuserade på att försöka andas mig igenom värk efter värk, tänkte att Mathilda och jag var ett team som skulle fixa det här tillsammans, samtidigt som jag tillät mig själv att släppa kontrollen. När krystvärkarna kom hade jag ändå svårt att ta den första, för det gjorde så obeskrivligt ont. Men barnmorskan Tonje peppade mig och jag minns jag att jag tänkte ”nu j*vlar, hoppas att väggarna är ljudisolerade här”, bestämde mig för att ta ett djupt andetag och bara köra. Jag tog två krystvärkar, pushade allt vad jag kunde under dessa och plötsligt hörde jag ett nytt skrik genom mitt eget, det finaste, sköraste och samtidigt starkaste skrik jag någonsin hört, Mathilda var ute! Jag såg henne för första gången, fick upp henne till bröstet och den känslan ska jag inte ens försöka att beskriva, för det går inte < 3 Mathilda föddes kl 08:38 den 11:e maj, hela aktiva förlossningen tog alltså ungefär 8,5 timme. Smärtan var som sagt helt galen men den mäktiga känslan vägde upp, jag fick inga skador alls och jag kunde verkligen inte ha haft en bättre förlossning. SÅ OTROLIGT tacksam för det.

Det blev dock dramatiskt en kort stund efter att hon kommit ut, hon låg vid mitt bröst och började plötsligt att bli lila i ansiktet. Barnmorskan tog henne snabbt till läkare och det visade sig att hon hade lite lågt blodsocker så hon fick ligga på övervakning de första timmarna efter födsel. Det var fruktansvärt att inte få vara med sitt barn direkt efter födsel och jag var så orolig och ledsen. Tack och lov var det ingen fara och det rättade till sig snabbt så jag fick henne hos mig på eftermiddagen igen. F och jag satt hos henne, åt och sov under tiden vi väntade.

Fredrik knäppte den här bilden på Mathilda och mig hemma i köket, här är hon tre veckor

När man föder barn är man ju i en sjukt utsatt situation på alla tänkbara sätt och jag vill ge en stor eloge till min älskade man som var vid min sida exakt hela tiden. Fredrik peppade från början till slut och gjorde att jag kände mig 100% trygg. Han fick till och med ett lite skämtsamt jobberbjudande av barnmorskorna för de tyckte att han var så duktig på att stötta mig och att även assistera dem (!) vid ett tillfälle. Och barnmorskorna på Ullevål alltså, vilka änglar, STORT tack till dem.

Mathilda <3

1FDCD072-0A75-4A5A-A16C-2343EAFE83E5

Hon är HÄR. Hela vår värld, vår finaste Mathilda. Den 11:e maj kl 08:38, tre veckor innan beräknat förlossningsdatum gjorde hon entré och vi alla mår toppen. Vi var tvungna att stanna på sjukhuset i tre dygn pga att de ville kolla mitt blodtryck men så fick vi äntligen åka hem. Vi har firat 17:e maj, gått flera promenader, ätit lunch ute, haft familj på besök och tittat på melodifestivalen. Dagar och nätter flyter ihop och timmarna går så fort, jag är tröttare men lyckligare än vad jag någonsin varit, vi vilar med henne på bröstet, jag lägger ansiktsmask i badrummet och Fredrik lagar världens mysigaste frukostar till oss. Allt är liksom ”som vanligt” men samtidigt är precis allt annorlunda och bara SÅ MYCKET BÄTTRE för nu är vår älskade dotter här.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hela lägenheten doftar av pion och syren tack vare alla de vackra blombuketter vi fått av familj och vänner. Tusen tack! Och tusen tack för alla fina hälsningar på Instagram (där jag uppdaterar lite flitigare), det betyder så mycket ska ni veta. Fick frågan i dm om jag kommer att skriva förlossningsberättelse och yes, det kommer. Hade en jättefin upplevelse. Vi hörs snart igen!

Vecka 37

vecka37

Jag har nu gått in i den nionde och sista månaden av graviditeten, heeeelt galet! Tiden har gått jättefort, samtidigt känns det som att det var en evighet sedan september då jag kissade på stickan och såg det där andra blå strecket tydligt träda fram. Den pyttelilla blinkande pricken som dunkande hjärta på det allra första ultraljudet. Fredrik som höll min hand så hårt och jag som inte vågade titta och barnmorskan som fick säga till mig två gånger att jo, det är ett helt perfekt litet hjärta där. Nu är vår bebis ungefär 48 cm lång, väger nästan 3 kg och hon har lagt sig bekvämt (hoppas jag, haha) till rätta, helt fantastiskt! Hennes lilla huvud långt ned i mitt bäcken gör att det pressar på ordentligt när jag går vilket är lite obehagligt, men fint såklart. En sak måste jag säga, jag är SÅ glad över att ha gått igenom den största delen av graviditeten under höst och vinter när det var svalt/kallt ute! Jag som vanligtvis älskar sol och värme klarar inte riktigt av det just nu som höggravid. Min craving just nu är isbitar och jag vill helst vara i skuggan eller inomhus med alla fönster öppna : )

Vecka 36 och sommar i april

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tulpaner på köksbordet från helgen, hoppas att du som läser hade en fin påskhelg? Vi hade egentligen planer på att fira en riktigt traditionell, norsk påsk på fjället men jag kände att jag inte helt skulle palla med bilresan på tre timmar enkel väg pga väldigt gravid nu, så vi beslutade oss för att vara hemma i stan istället. Det var så härligt! Sovmorgon, frukost och lediga dagar tillsammans, massa god mat och vi fick så mycket gjort i lägenheten, helt perfekt. Och vädret, hallå vad hände? Strålande sol och strax över 20 grader varmt hela långhelgen. Jag letade fram sandaler och nästintill flyttade ut på innergården ( i skuggan ; )

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är jag mitt i gravidvecka 36 och det KÄNNS kan jag säga : ) Jag har börjat packa BB-väskan, styrketränar fortfarande så gott jag kan, äter min blodtrycksmedicin och går på mina kontroller, var där senast idag och ryckte liksom till när den snälla läkaren sa ”ja snart kommer bebisen”. Jag längtar ihjäl mig samtidigt som jag blir nervös när jag tänker på det, hur livet kommer att förändras för alltid, det är så stort! Men herregud vad jag längtar. Längtar efter denna helt sprillans nya lilla människa som just nu bor i min mage och ibland sparkar mig så hårt att jag knappt kan somna på kvällarna. < 3

Hej vecka 35 och vårstädning

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu går jag in i gravidvecka 35 och säger samtidigt adios till en lugn, fin helg. Var ute och åt pizza i fredags, fixade lite ärenden på stan igår (bilderna här är från i lördags, testade om det gick att ha jeansjacka utan att frysa ihjäl och det gick bra, våren är verkligen på väg nu) och idag har vi städat hemma. F har putsat fönstren och jag har rensat bort vinterkläder och rengjort sneakers. Använder det här rengöringskitet från Sneaker Lab, har ni testat? Det fungerar verkligen! Och så har jag vilat massor såklart. Blir yr i huvudet då och då och det är rätt obehagligt, det kan vara en biverkning av blodtrycksmedicinen jag äter men även helt enkelt ”bara” graviditeten. Är lite ledsen över att jag inte längre orkar gå promenader som tidigare eller vara på gymmet som jag faktiskt varit fram till nu. Men det är inte så mycket att göra med, det viktigaste är att lyssna på kroppen och det gör jag. Nya cravings? Jag har varit extra sugen på morötter och torkade aprikoser.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Imorgon är det dags att besöka min barnmorska igen. Vi går även på extra tillväxtkontroller på sjukhuset pga mitt blodtryck och allt ser jättebra ut med vår bebis, så himla skönt. Fattar typ inte att hon snart är här?!

Hoppas att du som läser haft en fin helg och söndag!

Helgen som var

Bild från min mobil på vad som var min utsikt i helgen, när jag låg inlagd på Ullevåls sjukhus pga högt blodtryck. ”Fin färg på väggen ändå!” peppade min snälla kollega Malin och det håller jag med om. Dagarna i sjuksängen var ganska tuffa men att hela tiden tänka positivt gör verkligen otroligt stor skillnad. Och all personal på avdelningen var så himla proffsiga och snälla, så tacksam för det! Att jag blev inlagd kom helt oväntat. Jag slutade plötsligt att känna liv från vår bebis i fredags, blev orolig och åkte in på kontroll. Där visade det sig att bebis hade det helt fint men tydligen inte jag (!) då mitt blodtryck var farligt högt och de la in mig akut. Högt blodtryck kan vara klurigt, det är en väldigt stor belastning på kroppen men man märker det liksom inte själv på samma sätt som man kan kan göra med ett lågt när man blir yr och svag. Jag har legat ganska högt på skalan hela graviditeten och trycket stiger mer och mer ju längre tiden går.

Fredrik var bortrest på jobb hela helgen så jag åkte hem och hämtade lite hygienprodukter osv, matade vår katt och så tillbaka och checkade in på sjukhuset. Där blev jag kvar till måndag. F kom såklart till sjukhuset och hälsade på mig och vi fick hjälp av min syster + sambo med vår katt : ) Nu har jag fått medicin, går på täta kontroller, är sjukskriven och ordinerad vila, så hoppas jag att min kropp ska klara av att hålla vår älskade dotter inne en stund till, även om jag antagligen kommer att behöva föda lite tidigare än vad som först var beräknat. Håller på att ställa mig in mentalt på det nu. Bara en månad kvar tills hon räknas som färdigbakad!

Vecka 33, babyshower och nya cravings

April är här, det är vårväder ute och jag har gått in i gravidvecka 33, jag är i åttonde månaden, känns helt galet! Det börjar liksom närma sig. Som ni märker kör jag ingen gravid-vecka för vecka update här i bloggen utan jag kikar in när jag orkar och lusten faller på. Och jag är väldigt glad att ni är så många som tittar in och läser! Mycket har hänt sedan sist och jag kan ju börja med att berätta om den helt underbara BABY SHOWER som jag blev så superöverraskad med när jag var hemma på landet i helgen.

Min syster frågade mig för flera månader sedan om jag ville ha baby shower men då tackade jag nej, jag minns att jag där och då när jag fick frågan kände mig orolig över att graviditeten verkligen skulle gå bra, jag förstod typ inte att jag faktiskt var gravid (!) etc, jag var lite mentalt ostabil helt enkelt (skyller på hormonerna ; ) MEN allt eftersom tiden gick började jag ändra mig och tänka att det hade ju varit mysigt ändå, nämnde det för Fredrik här hemma men tänkte inte mer på det eftersom jag sagt nej till min syster. Tror ni inte att F då går och berättar för min syster att jag ändrat mig och att de i smyg styr upp världens tårtkalas tillsammans med våra vänner och mina föräldrar?! Jag är ju lite av en kontrollperson som älskar att arrangera fester för andra men nu blev jag helt blown away själv. Är så himla tacksam, glad och rörd över att ha så fina och omtänksamma människor i mitt liv, helgen var magisk!

Förutom mängder av tårta, mys och presenter (jag är fortfarande helt överväldigad) så fick barnen (och de vuxna som ville : ) måla med textilfärg på vita bodies till vår bebis, det var en så lyckad aktivitet! Och det kommer att bli fina och personliga tackkort, när hon är här. Hett tips till er som ska arrangera baby shower.

Minns ni förresten att jag skrev att jag mest ville äta apelsiner och frukt förut? Det suget är så gott som bortblåst nu. De senaste veckorna har jag blivit sjukt sugen på två helt andra saker, nämligen äppelpaj och flingsalt. Alltså inte äppelpaj med flingsalt utan var sak för sig. Äppelpaj är väl okej (jag bakar själv) men FLINGSALT rakt upp och ned är helt förbjudet för mig, det är rena döden för mitt redan höga blodtryck. Ändå är jag så sugen, blir rädd för mig själv! Häromdagen gick det så långt att jag var tvungen att plocka bort saltskålen som vi annars alltid har stående på köksbänken för att det kändes som att jag skulle kunna nalla ur den – out of sight, out of mind, ni vet. Herregud. Någon mer som haft udda cravings? Vore skönt att höra att man inte är ensam…